Jag säger ju att  jag ska hem när jag åker till Linde men även när jag åker hit. Men detta är vad smom defineras som hem: Hela linde (den lilla staden) Är mitt hem, och där finns mitt hem som nu är mammas och pappas hem, men fortfarande hem. När jag säger hem och åker från line och mamma och pappa så är det lägenheten jag menar. Örebro är inte hem och kommer aldrig att bli!

Så det är så det är med mina hem, vilket brukar bli "Hem till lägenheten","hem till linde", "Hem" eller "hem till mamma och pappa". Många hem men Linde är där jag vill bo, så jag hoppas på att J också vill det och att det finns jobb här i närheten så vi kan få bo på min drömplats, dvs ett fint hus, med vatten intill tomten, stor tomt, en loge eller liknande där J kan pyssla med allt och inget. Åh vad jag längtar! Men först blir dte en lägenhet i mitt älskade Linde. Alla har sin drömplats på jorden och jag råkar vara född på min! Så kan man göra annat än tacka mina föräldrar för att de inte flyttade ifrån denna stad.

De flesta ungdomar (iaf de jag träffade på när jag var i den åldern) tyckte att Linde var den tråkigaste stadens om fanns och de skulle flytta ifrån den så fort de fick chansen. Men jag har aldrig haft den önskan, jag har alltid tyckt om staden, den är mysig och jag känner mig trygg. Visst staden har haft sina tragedier och hemska saker har hänt men de sker så pass sällan och det mesta har varit personliga men de har aldrig rubbat min trygghetskänsla!

Fast när det bli mörkt så blir jag ofta skrajsen, men det ärj u även när jag är innomhus och det är låst, så jag antar att jag är lite mörkrädd. MEN det ska där tilläggas att jag inte är rädd för mörkret, det tycker jag om, jag är rädd för det som kommer med mörkret, inbrottstjuvar, rånare, våldtäcksmän och mördare mm.