Update: Är inte sur längre, det räckte inte med att jag fick ur mig det här, utan jag skrev dte även till J, men sen fick jag som vanligt dåligt samvete för att jag skrev som jag skrev när jag VET att han inte tänker så. Så nu sitter jag här med en klump i magen och tårar i ögonen, varför kan inte lilla Sanna vara tyst när hon blir upprörd? Skickade ännu ett sms där jag skrev att jag VET att han inte tänker så men att dte känns som att det kan bli så. hyoppas på att han ringer mig när han läst,, just nu käkar han grillat :o)