Igår gick trycket upp så A blev hjärndöd. Det är obegrlipligt att förstå.
Av alla människor jag känns så tillhör hon den skara som alltid är glad och alltid skrattar.
Det skär i hjärtat när jag tänker på att hon inte kommer komma tillbaka.
Det skär i hjärtat när mina tankar går till hennes familj och när jag ser Sis och barnen.

igår var det mycket sorg här i huset, och det kommer vara ås idag med.
Mamma följde med Sis och sov hos dem, de kommer tillbaka hit senare på förmiddagen.

Jag har precis blivit påmind om att allt kan ske så snabbt, så ta vara på era stunder med de ni älskar, skippa massa onödigt tjaffs, visa  hur mycket ni älskar varandra! En dag kanske ni står där....

Det här ödet var väldigt dumt om jag får säga vad jag känner, varför ta bort en av jordens alla solstrålar!