Sitter här och längtar efter min älskling.

Sen har jag kommit fram till att jag älskar sommaen, (inget ont om vintern älskar dem med, men det hör inte till saken). Sommaren för med sig så mycket positivt, solen gör ju att man blir på bättre humör (förutom på mornara, då jag vill ha kolsvart så kikar den in och stör mig) sen när man blir brun så känner man sig så fin och jag har nu blivit helt super nöjd med mig själv och jag älskar varje del av min kropp, (okej där ljög jag lite, jag älskar alla delar av min kropp utom två) men poängen är ju att jag i stort tycker om min yttre skepnad. Får hoppas att det håller i sig, men man vet ju aldrig.